Vi kämpar vidare!

Just nu är det väldigt hårt tryck på MOMO och andra grupper som arbetar med gömda personer i Sverige. Många ringer till vår jourtelefon, är i akut desperat behov av hjälp på Rosengrenskas vänners mottagning och mailar oss med direkta rop på hjälp. Polisen letar efter människor som lever under jorden, vintern är kall och allas pengar är slut. Även om detta inte märks så mycket i vår verksamhet i stort eller på vår maillista är det viktigt att informera om detta så att vi alla vet att kampen aldrig varit viktigare. Vi som har hand om maillistor och telefonen får tänka oss för när vi möter människor och när vi kontaktar varandra. Finns det inget vi kan göra försöker vi använda strategin att vara rak med detta till de som ber om hjälp och för att vi ska orka kämpa med den tunga situationen som råder försöker vi vara nogranna med att bara skicka ut direkta fallbeskrivningar och liknande när situationen så kräver. Detta för att spara på allas krafter och inte lägga ut tunga saker som vi ändå inte kan påverka på exempelvis våra maillisor. Dessa strategier är sådana som vi enades om under avlastningsmöten förra året där vi märkte att många höll på att köra slut på sig och inte ett medel för att utestänga någon.

 

Det har aldrig varit viktigare att angera sig. Det har aldrig varit viktigare att skänka en slant till oss, att äntligen ta tag i det där med autogiro. Det har aldrig varait viktigare att gå på möten och peppa sina kamrater med sin närvaro och sin tro på förändring. Vi behöver alltid bli flera, vi behöver alltid bostäder av alla de slag och vi behöver alltid folk som vill lite mer!

Det här mailet är ett tack till alla som orkar kämpa, till alla som inte ger upp när det är som svårast.

 

Tack till alla som orkar prata med människor som har det svårt, som bär bröd till människor som är hungriga, som uppdaterar hemsidan, som ordnar fester på underjorden, som går på alla de stödfester som vi ordnar.
Tack till alla de som tar den där jobbiga diskussionen på arbetsplatsen om illegal invandring, till de som bakar till café illegal, till de som manifesterar utanför förvaret i råkalla vinterdagar, till de som skrattar och firar när uppehållstilstånd kommer.

 

Tack till de som skramlar med bössor och peppar släkt och vänner att skaffa autogiro, till de som träffar gömda barn och bygger pärlplattor, till de som skriver ansökningar och sorterar juridiska papper, till de som affischerar, som svarar på mail, som informerar, manifesterar och de som träffar gömda kvinnor på kvinnogruppsträffar.

 

Tack till de som stöttar andra som är trötta, tack till de som är trötta för att ni orkat så länge.

 

Tack till alla de gömda som orkar en endaste dag till.

 

Tack till våra vänner på Rosengrenska som kämpar lika hårt som alltid, tack alla våra "samarbetspartner" som backar upp när ni kan.

 

Tack till alla som målar banderoller och bär dem stolt i demonstrationer och på manifestationer.

 

Tack till de som lyssnar av telefonen och väntar med att sucka tills samtalet är avslutat, tack till de som diskar efter informationscaféer och möten.

 

Tack till föräldrar som förstår vad deras barn kämpar för och till barn som förstår vad deras föräldrar enträget arbetar vidare med.

 

Tack för stöd, tack för kärlek, tack för kamplusten och tack för att ni aldrig aldrig ger upp!