Ingen människa är illegal firar 8 mars

I Göteborg firade Ingen människa är illegal 100 år av kvinnokamp genom att lansera kampanjen Ain't I a Woman och med banderoll och tal i demonstrationen.

 

Kampanjen Ain't I a Woman  - för papperslösa kvinnors rätt till skydd, lanerades med två föreläsningar på Kvinnofolkhögkolan där elever på skolan, representanter från Vänsterpartiet och kvinnojourer och andra intresserade deltog.

Läs mer om kampanjen på bloggen: http://aintiawomankampanjen.wordpress.com/

 

På kvällen gick Imäi i 8 mars demonstrationen med banderollen "Feminism utan gränser" och Trifa Shakely från nätverket höll tal.

 

Hej!

  Idag har vi samlats för att fira 100 år av 8 mars firande, 100 år av kamp och kärlek och styrka.

Kampen för social förändring, som har förts och förs av framförallt kvinnor och över hela världen, går mycket längre tillbaka i tiden än 100 år. Kvinnor har alltid deltagit i, och utgjort största delen av sociala rörelser och befrielsekamper.

Så länge det pågår koloniala krig, bortförklarade som krig för kvinnornas befrielse, så länge det finns ett kapitalistiskt, rasistiskt och heterosexistiskt system som sätter upp normer som regler att leva efter, finns det arbete att göra. Så länge det finns inlåsta kvinnor, gömda på kvinnojourer undan förövare, på migrationsverkets förvar och i sina hem gömda undan både förövare och migrationsverket, finns det arbete att göra. 

Och de resultat som vi har vunnit hittills är inte något vi kan ta förgivet. Kolla på hur vi har det nu: Vi har kvinnor som på grund strukturell rasism lever under omänskliga förhållanden, kvinnor som på grund sexuell läggning, hudfärg och saknad av medborgarskap, sin olydnad att foga sig genom det traditionella kärnfamiljen, de som är fattiga,  alla dessa kvinnor saknar varenda en av de rättigheter vi alla med blod och tårar kämpat oss till.

 Om vi ska bära vår kvinnohistoria med värdighet krävs det att vi fortsätter kämpa för att de rättigheter vi kämpat oss till skall omfatta alla utan undantag

 Just därför måste vi arbeta tillsammans i en intersektionell anda, se till att åter avkolonialisera kvinnorörelsen. Vi får bära våra olikheter, våra olika hjärtefrågor framåt i våra enheter, fastän parallellt och tillsammans. Annars kommer alltid några av oss att vara de som har minst privilegier och hämna underst i makthierarkin, några av oss kommer att vara de som bygger och håller upp andras bekvämligheter. De av oss som kämpar mot både rasism och sexistisk exotifiering, med funktionsnedsättning och utan några papper.

Att vi samverkar i kampen mot alla dessa former av förtryck, lika mycket som förtrycksystemen samverkar för att förgöra oss.

 

Och i denna kamp  är väl medvetna att vi kommer att straffas, stigmatiseras och exkluderas. Och det kommer att kännas för jävligt. I och med sociala förändringar kräver mod och kräver engagemang och kräver tid och otröttligt stridbarhet.

 Men vi är modiga, vi är vakna och vi är förbannade.  

Och vi vill förändra både världskartan och makten som ritar upp den, nationella slutpunkter, länders storlek och kartor som granskas, bevakas och studeras med samma millimeters exakthet som kvinnokroppar, vars bredd, färg, veck och linjer är lika bevakade och avgränsade. 

Därför vill jag gratulera denna fantastiska kampdag till alla kvinnor, till de som är emot kriget, de som kämpar för kärnvapenfri värld, de som värnar om djuren och de som kämpar för att barnens liv skall inte vara begränsat av den traditionella kärnfamiljen, de som organiserar sig  och de som avrustar vapen och hindrar deportationer, de som står  upp sig för att ingen människa ska vara illegal. 

Jag gratulerar oss för feminismen, för modet och för styrkan i en 100-årig kamp. Bakåt i tiden,  och i 100 år till, om det behövs.  

Starkare, skarpare och modigare än någonsin!

Tack!

Trifa Shakely från Imäi håller tal
Ain't I a Woman affisch
Imäi demonstrerar