Gör om arbetskraftsinvandringslagen!

Svenska massmedier har nu, knappt två efter införandet av en ny svensk arbetskraftsinvandringslag, uppmärksammat arbetskraftsinvandrarnas situation. Med facit i hand kan man konstatera att lagens utformning idag gör det möjligt för svenska företag att utnyttja arbetskraftsinvandrare under slavlika förhållanden. Migrationsminister Tobias Billström säger sig vara oroad och överraskad av problemen, och har utlovat en dialog med Migrationsverket och arbetsmarknadens parter.

 

Men kritiken av arbetskraftsinvandringslagen är varken ny eller chockerande för Regeringen. Redan i samband med 1:a maj 2008 klargjorde några av Sveriges största asylgrupper att lagens utformning skulle leda till att desperata migranter försattes i en ojämförligt stark beroenderelation gentemot sina arbetsgivare. Därmed öppnar arbetskraftsinvandringslagen för lönedumpning och exploatering av utsatta människor på flykt. Organisationer som jobbar att med stödja migranter i Sverige har fortsatt att slå larm när problemen eskalerat de senaste åren, men Billström och Alliansregeringen har konsekvent nonchalerat kritiken.


DN och SVT uppmärksammar arbetskraftsinvandrarnas situation

 

Fredagen den 5:e november rapporterar Dagens Nyheter (läs mer här, här, här och här) och SVT:s Rapport (läs mer här och här) om konsekvenserna av den nya arbetskraftsinvandringslag som infördes i december 2008, genom ett samarbete mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet. Medierna avslöjar att många arbetsgivare missbrukar lagen. Genom så kallade skenkontrakt knyter företag till sig invandrad arbetskraft som befinner sig i en extrem beroendeställning till sina arbetsgivare.


Skenkontrakt och utpressning

 

Före detta asylsökande och andra arbetskraftsinvandrare, som inte sällan ser lagen som en sista chans att få stanna i Sverige, utsätts för brutal exploatering. Som anställda har de i verkligheten betydligt lägre lön, högre veckoarbetstid och sämre arbetsvillkor än vad som anges i de anställningsavtal som arbetsgivaren presenterat för Migrationsverket när arbetstillstånd beviljats.


Arbetskraftsinvandraren är rättslös

 

Många arbetskraftsinvandrare saknar helt möjlighet att hävda sina rättigheter på arbetsplatsen, eftersom uppsägning eller ogiltigförklaring av anställningskontraktet också kan innebära att arbetskraftsinvandraren förlorar sitt tillfälliga uppehållstillstånd och därmed avvisas från Sverige. Arbetskraftsinvandrare som fruktar att återvända till sina hemländer befinner sig därmed i en förlamande beroendeställning till sina arbetsgivare under upp till fyra års tid och tvingas ofta tiga om orättvisor och missförhållanden på jobbet.


Försäljning av arbetstillstånd och dubbla skift för halv lön

 

Medierna förmedlade under fredagen nyheter om att skrupelfria arbetsgivare sålt arbetstillstånd för stora summor utan att sedan ens erbjuda arbetskraftsinvandrarna anställning. Arbetskraftsinvandrare har tvingats arbeta 70 timmar i veckan för mycket låga löner. Vissa tvingas välja mellan att låta sig utnyttjas sexuellt eller att förlora jobb och uppehållstillstånd.


Asylrättsrörelsen slog larm redan 2008

 

Tyvärr är mediernas nyhet ingen nyhet inom den svenska asylrättsrörelsen. Nätverket Ingen Människa Är Illegal uppmärksammade, tillsammans med Asylgruppen i Malmö och Papperslösa Stockholm, konsekvenserna av arbetskraftsinvandringslagens utformning redan i ett uttalande i samband med 1:a maj 2008 (läs uttalandet i sin helhet här). Det kritiska uttalandet antogs alltså redan ett halvår innan lagen trädde i kraft. Såväl Alliansregeringen som den fackliga centralorganisationen LO uppvaktades med informationen om att den nya arbetskraftsinvandringslagen skulle öppna för omfattande lönedumpning och exploatering av bland annat före detta asylsökande.


Problemen har eskalerat utan reaktion från Regeringen

 

Sedan lagen trädde i kraft har asylrättsrörelsen i närmare två års tid kunnat se hur var och en av våra farhågor besannats, såväl i den migrationspolitiska riksdagsdebatten som ute i verkligheten. 1:a maj-uttalandet har följts av seminarium, politkerdebatter (läs mer här) och tidningsartiklar (läs mer här och här) där asylrättsrörelsen uppmärksammat de eskalerande problemen. Men reaktionerna bland politiker och höga fackföreningsföreträdare har uteblivit.


Desperata människor tvingas in i slavarbete

 

I takt med att asylpolitiken blir allt strängare, ser fler och fler desperata människor på flykt just arbetskraftsinvandringslagen som ett sista halmstrå att gripa efter. Polisintendent Ingemo Melin-Olsson  vid Gränspolisen i Stockholm har rätt när hon för DN:s journalister förklarar att:

 

”Det finns företag som utnyttjar det faktum att vissa människor är så desperata att de är beredda att jobba femton timmar om dygnet mer eller mindre gratis för att eventuellt fyra år senare få ett permanent uppehållstillstånd.”


Migrationsministerns förvåning ett spel för gallerierna


Migrationsminister Tobias Billström säger sig idag vara överraskad av problemen, och har under dagen kallat till sig representanter för Migrationsverket samt arbetsmarknadens parter för att diskutera frågan. Billströms påståenden om att han är förvånad och hittills inte känt till problemen måste betraktas som rent lögnaktiga. Han har både personligen och i sin roll som regeringsföreträdare gång på gång uppmärksammats på problemen med arbetskraftsinvandringslagens utformning, men valt att nonchalera larmen från asylrättsrörelsen. Detta gäller även hans samarbetspartners i Miljöpartiet.


Oförstånd eller kalkylerad lönedumpningspolitik?

 

Då regeringen medvetet bortsåg från de remissinstanser som påpekade att lagen försatte arbetskraftsinvandraren i ett alltför starkt beroendeförhållande till arbetsgivaren, får man anta att Alliansregeringen antingen är helt oförstående inför den utsatta situation som många asylsökande i Sverige befinner sig i, eller helt enkelt kalkylerat med lönedumpande konsekvenser av den nya lagen.


Nyvaken fackföreningsrörelse

 

Fackföreningsrörelsen och LO har å sin sida inte heller mycket att vara stolta över. LO:s remissvar gällande arbetskraftsinvandringslagens utformning 2008 var relativt sval i sin kritik och man lyfter fram frågan först nu, när 12 000 arbetstillstånd redan beviljats i år och situationen uppfattas som ohanterlig.


Kontroller tandlösa när arbetstagarna saknar grundtrygghet

 

Såväl fack som myndigheter menar att de har för lite resurser för att tillse att arbetskraftsinvandrarnas anställningsavtal också efterlevs i praktiken. Problemet är dock att även när arbetsplatsbesök och kontroller väl genomförs så är det fortfarande mycket svårt att upptäcka missförhållanden. En rädd arbetskraftsinvandrare delar ju, trots att han eller hon utnyttjas, ofta den skrupelfria arbetsgivarens intresse av att hemlighålla sakernas verkliga tillstånd. Detta då såväl uppsägning, ogiltigförklaring av anställningskontrakt eller företagskonkurs ju kan innebära att migranten tvingas återvända till ett hemland som denne fruktar.


Öppna gränser förutsätter sociala skyddsnät och lika rättigheter

 

Nätverket Ingen Människa Är Illegal arbetar för alla människors fria rörlighet och välkomnar därför arbetskraftsinvandring till Sverige. För nätverket är kravet på fri rörlighet dock intimt sammankopplat med kraven på alla människors lika rätt till social trygghet och fackliga rättigheter här i landet (läs nätverkets plattform här). Arbetskraftsinvandringslagens utformning är därför fullständigt oacceptabel, och måste omedelbart göras om för att garantera arbetskraftsinvandrarna grundläggande trygghet.


Avskaffa arbetskraftsinvandrarnas starka beroendeställning

 

Detta skulle kunna ske genom att människor som tillerkänns arbetstillstånd också omedelbart beviljas permanenta eller längre tillfälliga uppehållstillstånd utan villkor kopplade till arbetsgivarnas godtycke. En annan lösning är att man inför säkerhetsventiler i lagstiftningen som kan garantera arbetskraftsinvandrare särskilt skydd och möjlighet att kvarbli i Sverige då lönedumpning, missförhållanden eller andra oegentligheter uppmärksammas på dennes arbetsplats.

 

Lagändring gemensamt intresse för facken och asylrättsrörelsen

 

För att stoppa förekomsten av legala slavarbetsförhållanden på svensk arbetsmarknad, krävs hursomhelst omedelbara lagändringar gällande arbetskraftsinvandringen. Migrationsminister Tobias Billström kommer med största sannolikhet inte att ta några konstruktiva initiativ till en sådan process. Det är upp till fackföreningsrörelsen, migrationsrörelsen och svenska löntagare att bli en drivande kraft för förändring, mänsklig värdighet och en anständig arbetsmarknad.